I morses läste jag ett jättebra blogginlägg som stämmer överens med hur jag ofta känner mig på gymmet. Som ni kanske vet är jag en utbildad personlig tränare, vilket gör att man lätt blir lite yrkesskadad. Många gånger när jag exempelvis är på Ica händer det att jag noterar en personers hållning och konstaterar hur den både skulle kunna förbättras och den eventuella smärtan underlättas. Självklart går jag inte fram till folk på Ica, för vad skulle folk tänka och tycka om det... Ne istället går jag tyst vidare och håller tummarna att personen i fråga framöver söker upp en personlig tränare.
Ica i alla ära, men det vanligaste stället som jag blir yrkesskadad på, är såklart inne bland hantlar och stänger. Trots att man tränar själv, kan man inte låta bli att kika på hur andra väljer att göra sina övningar och kanske framförallt varför. Man hinner med att se mycket under en timme på gymmet ska ni veta. Vi har allt ifrån nybörjarmissen där hantlarna svingas upp, övningar som tränar helt fel muskelgrupp, eller bara rent ut sagt skadliga övningar och repetitioner.
När tekniken brister och till och med blir skadlig för kroppen, känns det alltid som om jag borde säga till, få er att förstå hur lätt det är att någonting går fel. Kroppen tål inte hur mycket som helst och även om "en stor kille på gymmet" göra på ett visst sätt, behöver inte det betyda att det är rätt.
Varför säger jag då ingenting när jag ser att det kan bli så mycket bättre? Kanske beror det på att jag vet hur jag själv reagerade förr när någon kom fram till mig...
"
Vilken jävla gymbessevisser, vaddå teknik?"
"Vem tror han att han är, vilken idiot"
"Sköt din egen träning"
Man går som tränande person gärna direkt in i försvarställning, istället för att försöka lyssna och tänka "kan den här personen lära mig någonting."
Så nej tyvärr, jag ger nästan aldrig några tips eller råd till gymentusiaster, även om jag många gånger gärna vill...
Vad tycker ni, rätt eller fel? Borde jag säga någonting?
Ursprungsinlägg:
http://argetfit.se/argetfit/jakob-richloow/2489-sager-du-till-nar-du-ser-dalig-traning-pa-gymmet