Har ni varit med om sånna där dagar när allting bara blir fel...
Jag har livräddarträning på fredagar och kände mig redan från början inte sugen på att träna, men släpade mig ändå till bilen för att komma till badhuset. Som vanligt är jag stressad, för jag lyckas alltid åka iväg lite senare än vad som är planerat. Jag kastar in grejerna i skåpet, halkar nästan omkull på väg in till bassängen och kommer fram en minut i.
-Yes jag hann!
Jag börjar titta mig omkring och inser att jag är själv i hela badhuset. Inga livräddare står och taggar inför att ett nytt pass ska börja, EN ensam motionär simmar i bassängen, EN motionär!!
Till slut fattar jag beslutet att simma ensam och försöker att lägga upp ett träningspass som ska passa för mig.
Vet ni för övrigt hur tråkigt det är att träna ensam? Att inte ha någon som pushar och tvingar en att pressa liiiite till, men jag kämpade och simmade faktiskt i 45 minuter.
Väl hemma igen tittar jag på livräddarnas hemsida och där står det klart och tydligt att det inte är någon träning denna fredag. Sååå typiskt mig att alltid vara ett steg efter....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar