Nu var det äntligen dags för ett bröstpass som heter duga, trodde jag...
Ungefär halvvägs igenom bröstpasset, insåg jag hur min energi snabbt började dala. När träningen på en timme hade passerat och det var dags för mig att byta om, kändes kroppen plötsligt som en blyklump. Hur skulle jag hitta orken att ta mig hem igen och varför bor jag så himla långt bort från gymmet?
Just där och då, hade jag absolut kunna tänkt mig att övernattat på träbänken inne i omklädningsrummet. Men med vetskapen om att det fanns en oöppnad tonfiskburk på köksbordet, gjorde att jag tillslut tog mig samman och cyklade hem.
Jag insåg idag att man inte ska vänta allt för länge mellan sina måltider, utan försöka hålla sig till var 3:e timme. För annars finns risken att man (läs jag) blir fasligt seg och tappar orken ;-).
Planbänk i Smithmaskin
2 kommentarer:
Hanna,ser redan ytterligare skillnad,,,helt otorligt..haha
Grymt bra kämpa på så kommer resultaten
Skicka en kommentar