Vilse med Rambo

Lova att inte skratta nu, okej?!

Idag skulle jag springa i en stadsdel som jag aldrig sprungit i tidigare. Efter att ha frågat en (pålitlig?) tant med en golvmopp till hund, beslutade jag mig för att springa runt deras närliggande sjön. Ja menar hur fel kunde det bli?

Glad och bekymmerslös började jag jogga runt den spegelblanka sjön. Följer fint vattnet när jag rundar vattenbrynet. Men när vägen började gå från asfalt till grus ,till stig och sedan ingen stig alls, började jag ana oråd, borde jag vända? Ne jag beslutade mig för att fortsätta då jag på något konstigt sätt började känna mig lite som Rambo. Jag hoppade över stockar, under träd, genom lera och zikzakade mig mellan diverse rivande buskar. Jag blev som barn på nytt och det var med ett stort leende på läpparna som jag plötsligt tittade upp...
- Shit, vart är jag och vart fan tog sjön vägen haha.
Efter att promenerat backe upp och backe ner, hittade jag tillslut tillbaka till bilen och min ursprungsposition.

 

Betyg: En annorlunda upplevelse med närheten till naturen haha.
4/5 proteinpulver