När blodsockret sjunker

Jag sitter alltså ensam i min soffan och inser att jag måste handla för att ha någonting att äta till middag. Min sockerkurva pekar farligt långt ner och det är inte långt tid kvar till kris. Så jag tar min gröna cykel och trampar till affären.
Väl där, inser jag att jag behöver en kundvagn men har inga mynt (vem har mynt nu för tiden anyway?). Jag går in i närmsta affär (Clas Olsson) för att fråga hur man går till väga...

-Du måste köpa någonting, fick jag till svar.
Jag tittar mig runt i panik för att hitta någonting att köpa...
- Men jag vill inte ha något, svarade jag sedan
- Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig...
Medans jag stövlade ut ur butiken kände jag hur förbannad jag blev och det började till och med bränna bakom ögonen.

Inne i mataffären fick jag köra runt alla mina tunga påsar i en jävla rullkorg. Självklart köpte jag alldeles för mycket mat och även en och annan vara som jag verkligen inte borde ha köpt...

Arg, sur och fortfarande hungrig, går jag ut ifrån affären med påsar så tunga att de hotar med att brista vilken sekund som helst. Men när jag väl kommer fram till cykeln, vänder denna historia till någonting positivt. Någon lagt/tappat en sån där plastfemma precis där jag parkerat cykeln. Så nästa gång klarar jag mig utan mynt, för någon snäll individ har gett bort sin plastfemma till mig :D.