Är det här allt??

I dag kom mamma hem till mig och säger redan i dörröppningen att hon är hungrig. Alla som känner både mamma och mig, vet att just de ordet ska man ta på allvar. Får om vi inte mat inom max 30 minuter, så är risken stor att vi blir allt annat en trevliga...

Mamma fick självklart äta hos mig och fick då ta av de saker jag fortfarande hade kvar i skåpet innan min deff drog igång. Ja, fast det som fanns var väl ungefär en burk makrill tomatsås och riskakor, men i alla fall hahaha.
- Är det här allt jag får? Utbrast mamma med ögon stora som tefat
- Okej jag kan fixa dig en rå morot också, säger jag med ett pillemariskt leende

Så där sitter vi, på var sin sida av bordet och allt jag kan höra är mammas eviga tuggande. Hur kan man tugga så länge, och framförallt så högt, är för mig ännu en stor gåta. Det verkade som om den lilla moroten aldrig ville ta slut!
Som grädde på moset avslutar hon lunchen med att dricka vatten. Det verkar faktiskt då som om hennes vattnen hade förvandlats till tjockt sirap, för hennes klunkarna ekar fortfarande här inne i lägenheten...

Love you <3<3