Regnet stod som spö i backen och blåsten gjorde att vattendropparna liksom snärtade till mig i ansiktet vart tionde steg. Redan efter en tjugo minuter, så var skorna helt dyngsura och jag var riktigt frustrerad. Tiden sniglade sig fram och jag ville egentligen inget hellre än att krypa ner under täcket och aldrig någonsin komma fram igen.
Men bryt ihop och gå vidare som det så fint heter, var precis var jag gjorde någonstans runt 06.35. "Kom igen nu, det är faktiskt bara 25 minuter kvar, kämpa på Hanna! Vill du ha en snygg kropp så får du fan gå lite fortare än vad du gör nu och definitivt klagar mindre."
Det verkade fungera, för nu sitter jag äntligen inne i värmen och myser :).
Ha en trevlig torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar