Men har man Alströmer som mål, finns det inte tid att tycka synd om sig själv. Nu var det bara att ta sig i kragen och gå den där promenaden med raska steg som gällde!
Det gick förvånansvärt snabbt att få på sig promenadoutfiten (ja av någon anledning är jag alltid lite, lite för sen på morgonen) och sen bar det av raka vägen ut i den friska luften.
Direkt när jag öppnade dörren mötes jag av solen långt borta i horisonten och kunde ingen annat än att le, tänk vad underbart livet var ändå!
Jag har gått mina morgonpromenader i ur och skur sen december och gjorde mig där och då påmind om, att detta nog var de första året som jag verkligen lyckats möta våren.
Jag har känt kylan släppa, sett ljuset komma tillbaka, börjat höra fåglarna kvittra och sett bladen växa fram.
Våren är härlig och alldeles, alldeles underbar!
Glöm inte av att vara ute och njuta nu under denna korta period!
Kram Hanna
Bild från google
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar