tisdag 12 mars 2013

Degig kanelbulle

Efter en natt av frossa, hosta och sprängande huvudvärk fick jag i morses mot min vilja inse sanningen, jag var sjuk! Jag fick ringa och väcka de tre klienter som jag hade stämt träff med under dagen för att nu istället avboka och bestämma nya tider. Visst det kändes jättepinsamt att ringa, men jag försökte tänka att ingen vill ha en sjuk PT som hostar och är allmänt frånvarande pga feber...

Jag är personen som nästan aldrig blir sjuk eller är hemma från vare sig jobb/ skola. Jag är istället den där personen som i smyg kan tycka att människor i största allmänhet stannar hemma lite väl ofta och har svårt att förstå folk som är hemma pga en förkylning.Men nu var det tydligen dags för fröken Hanna att få smaka på sin egen medicin och ta reda på precis hur kul det är att vara just sjuk...

Efter att ha vandrat fram och tillbaka i lägenheten som en osalig ande började jag nu kunna se likheterna med min kropp och en degig kanelbulle. Mitt huvud kändes tungt som någon pressat på mig en för liten hjälm, medans kroppen och andra sidan var äckligt mjuk. Jag ville göra massa saker nu när jag ändå var hemma, men orkade verkligen ingenting.

Lagom när livet kändes som mest hopplöst ringer det på dörren och mamma kikar in med en krya på dig blomma och en kall Pepsi Max. Lyckan var enorm, tack för att du finns <3.

Nu ska jag gå och lägga mig igen och hoppas vakna lite piggare.
//Hanna

2 kommentarer:

Ola sa...

Hatar att vara sjuk. Känns som man tappar all träning man någonsin utfört, fast så är det förstås inte. Vila ut och krya på dig!!

Pentmark sa...

Ja det här med att vara sjuk var inte riktigt mig grej ;)
Tack och hand om dig.