Jag har nyligen införskaffat mig en ny mountainbike och idag var det äntligen dags för invigning. När jag nämde detta för mamma blev hon bekymrad, ja vet ni alla hur mammor är och min mamma är inte ett undantag..
Innan jag skulle bege mig ut på morgonens äventyr fick jag höra väldigt många förmaningar där allt ifrån isgata, sjukhus, till brutna armar och ben nämdes. Jag la dövörat till, vem ville lyssan på något sådant när solen och våren fanns utanför dörren. Tyvärr insåg jag fort, även om jag inte ville det, att det där med isgata stämde ganska bra överens med verkligenheten. Så i stället för att cykla i skogen som min första tanke var, blev det de större asfalterade vägarna som jag åkte på.
Efter att ha cyklat ett tag kom jag fram till en stor parkering och tänkte att jag skulle passa på att cykla lite där också bara för att det var kul.
När jag lekt färdigt och det var dags att köra vidare igen, beslutade mig för att ta vägen över en stor isfläck. Med mammas tankar malandes i bakhuvudet sänkte jag omedvetet farten och la fokus på att räta upp mig och köra rakt fram... Problemet var bara att denna isfläck egentligen borde ha hetat sjö då min tyngd gjorde att isen gav ifrån sig ett högt ljud och sprack. Detta resulterade i att cykelt tvärnnitade och jag i sin tur fick mig ett dopp i det kalla vattnet.
Kall, frusen och lite irriterad ringde jag mamma varvid hon var fullt övertygad om att jag ringde ifrån sjukhuset (?).
- Nej då mamma, jag är inte på sjukhuset. Jag är bara dyngsur ifrån midjan och ned och mina skor är så blöta att det bubblar om dem. Anledningen till att jag ringer är egenligen bara för att fråga om du äger ett par handskar till mig så jag kan cykla hem igen ;-)...
.jpg)
Cykeltjejen
Det var lite kallt om händerna idag
Den förrädiska isen
1 kommentar:
Det som inte dödar härdar, Hanna! ;-)
Skicka en kommentar